Blev så himla tyst och tråkigt när Moa åkte hem förut. Vem ska nu underhålla mig och hålla mig sällskap? Saknar henne jättemycket redan. Det känns lite som att citatet "you don't know what you got until it's gone" spelas upp i huvudet på mig.. För det är lite så det känns. Känns alltid som att jag inte utnyttjar den korta tiden vi har tillsammans på rätt sätt.. Men man får försöka se frammåt. Sommarn är påväg, snart.. eller.. aa.. våren kanske iaf.

 

Ifrån det ena till det andra har magen börjat köra med mig igen, hela morgonen har varit "okej" men nu har den börjat jävlas med mig igen. Blir arg på min mage, vågar ju inte göra något eller åka någonstans.