Känner mig så jävla otaggad på allt just nu. Känns som att allt jag byggt upp börjar rasa ner och jag är tillbaks på ruta ett. Jag vill inte detta. Jag är tvingad att må och va såhär och det finns inget jag kan göra.
Snart Valborg och maj-månad å allt dedär! Bara jag som tycker att tiden bara flyger iväg? Bara 33 skoldagar kvar ju!!
Har gjort en nystädning i mig själv och tagit en titt in i mig själv! Det där lät ju hur knasigt som helst men iaf så kommer jag börja om på nytt på en del rader helt enkelt. Make no sense to you kanske men har inget bättre sätt att förklara det på (a). Tanken är iaf att jag ska må bättre och se efter nyare och bättre alternativ, verkligen se vad som finns runt mig och inte bara titta utan att tänka vad som jag egentligen ser men inte ser.
Tro på er själva där ute! Ni är värda det bästa allihop!
Blev en sån där springtur innan frukost idag igen! Va skön luft ute idag med, men attans vad jobbigt det blir när man inte ätit något!
Hur som haver, har jämt tryckt i mig min frukost så nu ska jag vila i 5 min och sen gå in i duschen. Senare ska jag sola med underbara Linn och ikväll blir det tjejkväll!! Myyyys <3
Tänkte berätta lite om min starkaste blodsrelation. Hon är kort, snygg, grym på piano, har ett skratt som smittar av sig och en underbart vacker själ.
Detta var bara en liten kort beskrivning av henne. För mig är hon 1000x mycket mer. Hon är den som hjälper mig kliva upp på morgonen, hon är den som peppar mig att kämpa vidare och som får mig att le när ingenting gör mig glad. Trots de hela 27 milen som går mellan oss, så känns det som att hon är här med mig ändå. Det är bara det att jag kan inte se, höra eller röra henne.
Hon är den som kanske förstår mig mest, för vi har gått igenom sånt som båda kan relatera till. Vi båda kan förstå och tänka oss in i hur vi känner, och det är så himla skönt att ha den personen, som verkligen förstår. Hon är en av mina bästa vänner och vi kommer vara vid sidan av varandra, livet ut. Vi är kusiner, kusiner som oftast bråkade när vi var små och bara var barn. Idag är hon allt för mig, så mycket mer än vad jag själv kan förstå. Ett liv utan henne är inte ett alternativ. Vi hjälper varandra när det är svårt och vi försöker alltid göra varje gång vi ses till något speciellt. Men oftast räcker det bara att hon är bredvid mig, och vi kanske inte gör något alls. Så känns det så himla bra, för hon är här hos mig.
De dryga 27 milen ställer till att vi inte kan se varandra så ofta, och jag önskar dock att tillfällena då vi ses var fler än vad dom är i nuläget, men vi försöker alltid se det som en bra sak. För vi har lärt oss att uppskatta varandra bättre och vi får chansen att verkligen sakna varandra. När vi ses, är det oftast bara vi två, allt runt omkring tycks försvinna.
Jag älskar dig Moa, till universums slut och tillbaka.
P.S, det finns ju egentligen inget slut på universum, det expanderar ju hela tiden - så är min kärlek till dig, den bara växer♥
Hur förklarar man något som inte ens går att förklaras? Det bara är så okej? Jag har slutat ens "försöka" förklara för folk förstår inte, även om de vill så kommer de aldrig att förstå. Det finns inget att göra åt saken heller, och det är det som gör mig så ont. Att behöva vänta på att saker och ting ska bli bättre och gå över.. Eller, saker går egentligen aldrig över.
Jag vill stänga ute allt, för det finns inget att berätta.
"Om ni inte såg eller förstod förut, vad är det som säger att ni gör det nu?"
Note to self:Skit inte i allt, gå till skolan, gör dina skoluppgifter, fortsätt träna, ligg inte kvar i sängen, tappa inte modet, ta inte skit, glöm inte attityden, låt inte andra utnyttja dig, klandra inte dig själv och GE ALDRIG UPP. Saker går fel, men det är inte alltid ditt eget fel. SO STAY STRONG!
Tänk om man kunde stänga av allt och bara kunna fokusera på en sak i taget. Tänk vilken lättnad alltså! Är helt omöjligt att fokusera på en sak när allt annat smyger in sig i hjärnan och bara neej tänk på det här och det här och det här och det här och det här och det här...
Ta mig till solen, ta mig till festivaler, ta mig ifrån Hagfors, ta mig ut i världen..
1,5 år kvar.. Sen är det stilla. Har inte en aning om vad jag ska göra efter gymnasiet.. Känner mig som den mest vilsna personen i hela världen.
Denna låten, så enkel men så klockren. Får mig att tänka på allt möjligt och jag får ett överflöd av känslor. Helt sjukt hur allt funkar.. Nej, nu blir jag deep här.
